Att vara ägarledare…

”Att få träffa gelikar” svarade Magnus, direkt, på min fråga: ”Vad värderar du högst med att vara med i ÄgarLedare®?”Michel Billow

Jag har nyligen genomfört ett 20-tal samtal med ägarledare för att få ta del av deras uppfattning om nätverket ÄgarLedare®. I samtalen framkommer en påfallande enighet i att nätverket stärker dem i sin roll som ägarledare. Vadå roll?

I media lyfts betydelsen av Start-Up bolag och exportföretag fram. Däremot skrivs det mycket lite om andra former där entreprenörer och ägarledare finns med. Om så sker, så framställs de som en grupp som förväntas ta ansvar för Sveriges arbetslöshet. I övrigt så ses de som rätt så diffusa, giriga, patriarkala och självklara skatteobjekt.

Jag är själv ägarledare och har ofta funderat på min roll och varför jag utsätter mig för att från gång till annan känna att jag står där med alla beslut kring kostnader och risker, samtidigt som man skall ta hand om den dagliga driften. Men tänk vad kul det är! Den här formen av företagande är ju bland det mest spännande man kan få hålla på med. Att äga och samtidigt få leda ett företag. Här finns möjligheten till vitalitet, kreativitet och det goda livet.

När jag ringer, frågar, funderar och talar med andra för att få klarhet i ägarledarens identitet dyker följande två begrepp upp – risk och ansvarstagande.

Risk i form av vad jag gör med mitt kapital och vad jag lägger min tid på. Ansvarstagande i form av att ta ansvar för sig själv, mina anställda men att där också finns ett samhällsansvar. Så här ser jag på min professionella identitet som ägarledare…

Vad är det jag riskerar. Uppenbart så är det kapital och tid.

Jag ser på pengar som kapital och den avkastning som ligger i att riskera detta kapital. Som ägarledare kommer inte avkastningen av sig själv den 25:e varje månad. Jag måste hela tiden vara beredd att ta risk, vara villig till en hög arbetsinsats och ha förmågan till kreativt tänkande. Det är nog så att det ligger i mitt DNA att jag är beredd att ta risk, dvs ägna mig åt företagande som skapar jobben för de som inte vill eller kan ta risk.

På samma sätt är det med tid. Risken som finns i att låta mig uppslukas av något projekt där uppsidan är lust och nedsidan är olust. Det lustfyllda belönas med att jag får vara kreativ, känna mig vital genom att jag ger mig tid och möjlighet till att få plöja en fåra i det som jag uppfattar som obruten mark. Energin får jag från den framtid jag ser hägra dels i själva färdigställandet, men också att möjligheten finns där i form av att få uppleva det goda livet och stor lojalitet från alla jag involverar i mitt projekt.

Risken finns också där hela tiden men då i form av den olustkänsla som ligger i att jag kan tappa respekten för det jag gör, att inte nå det jag så uttalat ville nå. Att det bara blev en bubbla som sprack. Där finns också risken i ett längre tidsperspektiv. Att all den tid jag lägger ner i form av uppoffringar bara leder till ett olöst generationsskifte och dysfunktionella relationer inom familjen, med anställda och orten man verkar på.

Om det ena i ens identitet ligger i att kunna hantera rädslan för risk så anser jag att de andra är viljan att ta ansvar. Jag tror att själva ansvarstagandet är en stor del av drivkraften. Ansvar för vad?

Jag tror det är ansvar för först och främst sig själv och ens familj, men det är också att ta ansvar för att anställda skall känna sig trygga. I förlängningen finns där också en stor portion ansvar som ligger i att få bidra till samhällsnytta. Kort sagt ansvarstagandet finns där som ett ”reason for being”

Det här med risk och ansvarstagande funderar jag hela tiden över. Det är ju inte funderingar jag kan dela med mina anställda, inte heller mina vänner som har arbete som tjänstemän i ”riktiga” företag. Hemma har företaget blivit jag något jag pratar om så fort jag får tillfälle. Kort sagt jag känner mig ensam. Jag vill träffa andra i samma situation. Jag vill visa min sårbarhet, kunna vara ödmjuk för det jag åstadkommit. Bekräftad för det jag står för. För då är jag övertygad om att jag också blir uppfattad för den jag är.

Tack Magnus för att du ledde mig in på dessa funderingar när du sa ” få träffa gelikar”. Jag vill gärna prata mer med dig och dina gelikar.

Michael Billow

Comments ( 0 )

    Leave A Comment

    Your email address will not be published. Required fields are marked *