Category: Förebilder

Att vara ägarledare…

”Att få träffa gelikar” svarade Magnus, direkt, på min fråga: ”Vad värderar du högst med att vara med i ÄgarLedare®?”Michel Billow

Jag har nyligen genomfört ett 20-tal samtal med ägarledare för att få ta del av deras uppfattning om nätverket ÄgarLedare®. I samtalen framkommer en påfallande enighet i att nätverket stärker dem i sin roll som ägarledare. Vadå roll?

I media lyfts betydelsen av Start-Up bolag och exportföretag fram. Däremot skrivs det mycket lite om andra former där entreprenörer och ägarledare finns med. Om så sker, så framställs de som en grupp som förväntas ta ansvar för Sveriges arbetslöshet. I övrigt så ses de som rätt så diffusa, giriga, patriarkala och självklara skatteobjekt.

Jag är själv ägarledare och har ofta funderat på min roll och varför jag utsätter mig för att från gång till annan känna att jag står där med alla beslut kring kostnader och risker, samtidigt som man skall ta hand om den dagliga driften. Men tänk vad kul det är! Den här formen av företagande är ju bland det mest spännande man kan få hålla på med. Att äga och samtidigt få leda ett företag. Här finns möjligheten till vitalitet, kreativitet och det goda livet.

När jag ringer, frågar, funderar och talar med andra för att få klarhet i ägarledarens identitet dyker följande två begrepp upp – risk och ansvarstagande.

Risk i form av vad jag gör med mitt kapital och vad jag lägger min tid på. Ansvarstagande i form av att ta ansvar för sig själv, mina anställda men att där också finns ett samhällsansvar. Så här ser jag på min professionella identitet som ägarledare…

Vad är det jag riskerar. Uppenbart så är det kapital och tid.

Jag ser på pengar som kapital och den avkastning som ligger i att riskera detta kapital. Som ägarledare kommer inte avkastningen av sig själv den 25:e varje månad. Jag måste hela tiden vara beredd att ta risk, vara villig till en hög arbetsinsats och ha förmågan till kreativt tänkande. Det är nog så att det ligger i mitt DNA att jag är beredd att ta risk, dvs ägna mig åt företagande som skapar jobben för de som inte vill eller kan ta risk.

På samma sätt är det med tid. Risken som finns i att låta mig uppslukas av något projekt där uppsidan är lust och nedsidan är olust. Det lustfyllda belönas med att jag får vara kreativ, känna mig vital genom att jag ger mig tid och möjlighet till att få plöja en fåra i det som jag uppfattar som obruten mark. Energin får jag från den framtid jag ser hägra dels i själva färdigställandet, men också att möjligheten finns där i form av att få uppleva det goda livet och stor lojalitet från alla jag involverar i mitt projekt.

Risken finns också där hela tiden men då i form av den olustkänsla som ligger i att jag kan tappa respekten för det jag gör, att inte nå det jag så uttalat ville nå. Att det bara blev en bubbla som sprack. Där finns också risken i ett längre tidsperspektiv. Att all den tid jag lägger ner i form av uppoffringar bara leder till ett olöst generationsskifte och dysfunktionella relationer inom familjen, med anställda och orten man verkar på.

Om det ena i ens identitet ligger i att kunna hantera rädslan för risk så anser jag att de andra är viljan att ta ansvar. Jag tror att själva ansvarstagandet är en stor del av drivkraften. Ansvar för vad?

Jag tror det är ansvar för först och främst sig själv och ens familj, men det är också att ta ansvar för att anställda skall känna sig trygga. I förlängningen finns där också en stor portion ansvar som ligger i att få bidra till samhällsnytta. Kort sagt ansvarstagandet finns där som ett ”reason for being”

Det här med risk och ansvarstagande funderar jag hela tiden över. Det är ju inte funderingar jag kan dela med mina anställda, inte heller mina vänner som har arbete som tjänstemän i ”riktiga” företag. Hemma har företaget blivit jag något jag pratar om så fort jag får tillfälle. Kort sagt jag känner mig ensam. Jag vill träffa andra i samma situation. Jag vill visa min sårbarhet, kunna vara ödmjuk för det jag åstadkommit. Bekräftad för det jag står för. För då är jag övertygad om att jag också blir uppfattad för den jag är.

Tack Magnus för att du ledde mig in på dessa funderingar när du sa ” få träffa gelikar”. Jag vill gärna prata mer med dig och dina gelikar.

Michael Billow

Tiden räcker inte till… är delegering en lösning?

I de olika ägarledarnätverken har vi och kommer vi under 2013 beröra temafrågor med fokus på ledarskap och ägarledarskap. Under april har vi bland annat tagit upp delegering som tema.

IMG_8301Jag möter många ägarledare som ständigt kämpar med att få ”tiden att räcka till”, som de uttrycker det. Men faktum är att tiden är en konstant faktor och den räcker varken till mer eller mindre. Den stora utmaningen är istället; hur använder vi vår tid? I detta fall kan konsten att delegera vara lösningen på vårt behov av att ägna vår tid åt de rätta frågorna i våra företag och därmed bättre kvalitet i det arbete vi utför.

Låt mig citera Percy Barnevik från hans senaste bok ”Ledarskap 200 råd”. En bok som jag rekommenderar alla ägarledare att köpa, 200 handfasta och kloka råd.

Percy Barnevik skriver: Att själv ta ansvar och ge så många individer som möjligt ansvar har varit ett ledmotiv i mitt liv. Ansvaret är stimulerande för individen och ger större tillfredsställelse i det jobb man har… Delegerat ansvar innebär att fler mobiliseras för att ta egna initiativ och fatta beslut. Den resulterande ökande aktiviteten innebär ett lyft för verksamheten.

IMG_6800_2

Men varför är det så svårt att delegera? På den frågan är svaret ofta att det är enklare att göra det själv, eller att om jag gör det själv så blir det som jag vill ha det. Detta sätt att tänka blir förödande för våra medarbetares utveckling och vilja att ta ansvar. Det kan också antyda att vi inte riktigt förstått vad delegering betyder.

Att delegera är inte att bara ge någon en uppgift att utföra – det blir mera av en instruktion. Att delegera innebär att vi ger medarbetaren ett ansvar för något som denne får genomföra på sitt sätt, men med tydligt satta mål. När du delegerat blir vi mera av ett bollplank för att hjälpa våra medarbetare att finna sina lösningar på arbetsuppgiften och kunna leverera det som ska inom sin tid.

Det finns ägarledare som säger att de har ett starkt kontrollbehov och att detta hämmar dem och deras förmåga att delegera. Men egentligen är viljan att ha kontroll något gott och istället kan det uttryckas som att jag har behov av kontroll. Detta är helt naturligt i vår roll som ägarledare. Vi måste ju veta att vår verksamhet går som det är planerat. När eventuella avvikelser förekommer, då behöver vi veta detta för att organisationen ska kunna vidta de åtgärder som är nödvändiga – detta förutsätter kontroll och återrapportering.

Det yttersta ansvaret ligger de facto fortfarande på den som delegerat och då behöver denne veta att delegeringen löper enligt förväntningar och uppsatta mål.

Så fortsätt att utveckla din förmåga att delegera, det är nödvändigt för dig själv och din organisation.

Läs även Michael Krögers blogg om delegering  wp.me/p3kRTJ-1A

Ulf Mattebo

Inflationssäkra din kompetens

inlaftionssakra-kompetens

Inflationens konsekvenser är något vi alla försöker undkomma på ett eller annat sätt. Vi vill värdesäkra våra tillgångar men vi vill också få en avkastning som överstiger inflationen så att inte tillgångarna minskar i värde.

Detta förstår alla när det gäller ekonomi, men det gäller lika väl vår kompetens, vårt kunnande?

Igår träffade jag en ägarledare  som använde detta begrepp för att förklara varför han deltar i www.agarledare.se  – han menar helt enkelt att om han inte medvetet utvecklar sig och ständigt förkovrar sig, dvs får  ”avkastning” på sitt intellektuella kapital (att hans kompetens och kunnande ständigt blir bättre), kommer han snart att tappa förutsättningarna att som ägarledare driva sitt företag i en allt tuffare konkurrens.

En jämförelse som är begriplig och som inspirerar till ständig förkovran för att bli en ännu bättre ägarledare… och som är anledningen till varför ÄgarLedare® finns!

Inom 10 minuter var alla rum bokade

Friberghs herrgårdMichael Hallbäck, ägarledare och VD för Friiberghs Herrgård, var på väg att anställa en traditionell konferenssäljare men rekryterar nu istället en säljare som är väl insatt i sociala medier och som vet hur dessa kan användas i försäljnings- och marknadsföringssyfte.

Friiberghs Herrgård är en magnifik anläggning, förutom konferens erbjuder de även möjligheter till weekendmöten med olika aktiviteter – från whiskyprovning till golf. Att marknadsföra och sälja dessa aktiviteter brukar attrahera ett 25-tal personer per tillfälle, enligt Michael.

När Friiberghs engagerade en känd bloggare som över en weekend skulle medverka i en ”bloggträff” och även bloggade om detta, fick de ett fantastisk gensvar. INOM 10 MINUTER VAR SAMTLIGA RUM BOKADE! Michael förstod det genomslag som finns i sociala medier och ändrade strategi för sin rekrytering.

När vi diskuterat teman för kommande möten, har vi i två nätverk tagit beslut om att ägna en dygnskonferens åt just sociala medier. Vi ser hur fler och fler använder dessa medier i sin kommunikation och förstår att det är något som vi måste lära oss mera om.

Hur ska vi som ägarledare förhålla oss till sociala medier? Kan de användas i våra verksamheter och i så fall hur? Vi ska anlita resurspersoner med bästa kompetens inom området och tillsammans dela erfarenheter för att se om det är något som kan innebära affärsnytta oberoende av bransch och verksamhet?

Vilka är dina erfarenheter? Välkommen att blogga och delge dina synpunkter… vad kan vi lära av varandra?