Det finns flera synsätt på företagande. Under de senaste åren har vi alla hört argumenten varför det anses så bra med företagande. Och varför vi i Sverige behöver mer företagande. Det är något som alla nog skriver under på; politiker, ”folk i allmänhet”, banker och akademiker. Mycket har gjorts för att förbättra villkoren för företagande under de senaste åren. Men det är som om frågan tappat lite i attraktivitet under senare tid. Varför är det så? Och hur kan vi få en bättre förståelse för företagande, som bär över tiden?
Enligt mitt sätt att se det så behöver vi i grunden förändra synen på hur välstånd och tillväxt kommer till stånd i vår ekonomi. Jag tror att en hel del av orsakerna till att vi fått en vacklande tilltro till företagande går att söka i erfarenheterna från 1930- och 40 talens svenska politik.
1930-talet var en tid när tron på politikens möjligheter att styra ekonomin och politikens eller statens ansvar för hela samhällsbygget kom att etableras som idé och realitet. I Sverige och i många andra länder. Keynesianismen, med sitt förord för aktiv statlig finanspolitik för att möta hög- och lågkonjunkturer, byggde på föreställningen att det är möjligt att samla in den information som behövs för att rätt uppfatta vad som är på gång i ekonomin, och att det också är möjligt att fatta beslut om åtgärder som kan påverka upp- och nedgångsfaser i ekonomin. Med tillräcklig precision.
Det här gav en stark roll till politiken och det ekonomisk-politiska maskineriet i departement och myndigheter. System byggdes upp för att samla in statistik om alla delar av ekonomin. Prognoser och modeller kom till för att informera politiken om vilka åtgärders om var lämpliga. Samhället sågs som en maskin som man kunde styra centralt med olika beslut.
Starka krafter fanns efter kriget som ivrade för att behålla andra världskrigets regleringar. Men nu i syfte att stärka politikens och samhällets makt över ekonomin och för att undvika en upprepning av 1920-talets skakiga ekonomiska resa. Efter en politisk kraftmätning i 1948-års val kom dessa krafter att tappa i inflytande. Det vi fick istället var ett slags samhällskontrakt där företagandet fick fortsätta som förut. Men under förutsättning att man inrättade sig i det starka effektivitetsdriv som varit den bärande idén i regleringsprogrammen på 1940-talet.
Det här öppnade för en satsning på rationaliseringar, stora strukturer och stora företag. En viktig del i detta program var den ”solidariska lönepolitiken”. Den höll upp lönerna men drev på rationaliseringar och strukturomvandling.
I det här skedet undervärderades enskildas drivkrafter att utveckla företag och sina livsprojekt efter egen tanke och vilja. Som inte ville finnas i de stora reglerade strukturerna. Som kände sig mer hemma i det egna projektet. Drivet efter egen dagordning. Med utgångspunkt i den egna personen, inte i de stora politiska sammanhangen eller i de alltmer växande företagen.
När så det stolta samhällsbygget uppifrån tappade styrfart under 1970- och 1980-talen återupptäckte vi värdet av företagande och individuell frihet. Ett nytt intresse kom för företagande, entreprenörskap och innovation. Ord och begrepp som var vanliga fram till 1940-talet i Sverige, men som sen kom att glömmas av.
När man återknyter till idétraditionen kring företagande och entreprenörskap är det intressant att se att det finns en väl utvecklad kunskap kring det här området. Självklart främst hos alla som driver ägarledda företag. Men också i forskningen. Det är en tradition som knyter an till tiden före första världskriget och mellankrigstiden. Tänkandet kring företagande har till stor del kopplat på den tidigare diskussionen nu när ämnet åter blivit aktuellt.
Jag har pekat på tre olika synsätt som finns på företagande och entreprenörskap i denna tidigare idétradition, som är förvånande aktuellt även idag. Enligt dessa kan företagande ses som inspirerat av tre olika områden:
- Företagande kan ses som en del av en syn på etik där ett väsentligt värde är att bidra till samhällets utveckling genom företagande. Rötterna kan sökas i den värdemässiga utvecklingen i flera länder i Europa från 1600-talet och framåt. Ledarskap och karisma är väsentliga delar av detta. Organisationsförmåga och rationalitet andra.
- Företagande kan ses som en lärande process där utveckling, innovation och omprövning står i fokus. Viljan att stå fri från olika strukturer och processer, att få agera efter eget tyckande är här viktiga aspekter. Möjligheten att tjäna pengar, att göra en vinst, framhålls också som en stark drivkraft. Förmågan att koppla samman information om produktionsprocesser vare sig det gäller produkter eller tjänster med efterfrågan på marknaden. Som man känner den genom sin unika kunskap. ”Kreativ förstörelse” är en vanlig term i detta sammanhang.
- Företagande kan också ses som något som är kopplat till olika risker och vinstchanser. Det är genom att kunna bedöma risker och möjligheter i olika affärssituationer, och genom att kunna attrahera kapital som är villigt att ta kalkylerade risker, som företagande utvecklas. Det finansiella perspektivet på företagande, som utvecklats så starkt under de senaste 20-30 åren, fokuseras i detta synsätt.
Det är talande att dessa senare perspektiv har en utgångspunkt i den enskilda individen; mikro-perspektivet. Eller underifrån-perspektivet. Det statliga Keynesianska perspektivet, som vi är så vana att höra om så att vi inte längre märker det, är istället ett makro-perspektiv. Det verkar uppifrån och ner. Just att förena mikro och makro är bland det svårare i företagande, i politik och i våra liv. Vi möter alla varje dag timme för timme. Men ser strukturerna först på avstånd. ”Livet kan bara förstås baklänges men måste levas framlänges”, som Kirkegaard skrev.
Kanske är det här som orsaken till svårigheterna att få till stånd en anknytning mellan den övergripande politiken och det vardagliga företagandet ligger. Man behöver inta det individuella vardagliga perspektivet för att kunna uppskatta och inse företagandets villkor och behov. Problemet för politiken är att man vill kunna redovisa beslut och åtgärder, det är svårare att främja långsiktig utveckling, som företagande. Med hjälp av de tre synsätten som jag pekat på tror jag att vi kan få verktyg att tala om företagandets drivkrafter och förutsättningar på ett tydligare sätt. Det har ett värde i sig. Men det är viktigt också i dialogen med företrädare för andra områden i samhället.
Björn Hasselgren, KTH, Medverkade i ägarledarforum februari 2013
Lästips: “Bourgeois Dignity: Why Economics Can’t Explain the Modern World” av Deirdre N. McCloskey – om framväxten av den moderna ekonomin och varför värderingar som främjar företagande spelar stor roll i tillväxten.
Men Tomas Frostberg lät oss hållas lite och inledde med en kort tillbakablick med start i det lyckorus som vi öresundsbor befann oss i kring år 2000. Kanske var detta ett lyckorus som snarare baserades på ett antal punktinsatser som inte förmådde bygga bort kulturella barriärer. Det som regionen behöver när flera storbolag väljer att flytta eller lägga ner verksamheter är fler ”Astra-Zeneca-exempel”. Ett exempel som öppnar upp för en skara av entreprenörer att kliva fram när en stor jätte försvinner från kartan. Vi kan inte fortsätta förlita oss på de stora dragloken, eller som Tomas uttryckte det ”Skånes viktigaste utmaning är att lyfta fram vikten av ägarledda bolag”. Frågan är om inte det ger stora ringar på vattnet för hela regionen den dagen fler har den insikten?
En annan ljuspunkt är att tillgången till tidigt kapital blir allt bättre. Entreprenörer som själva lyckats är ofta välvilligt inställda till att investera tidigt i andra entreprenörer. Även mindre medel kan få avgörande betydelse om de kommer i rätt tid.
Frågan är om dagens mest intressanta inslag ändå inte var erfarenhetsutbytet i arbetsgrupperna. Som att höra hur någon har tagit tjuren i hornen och genomfört en ”ekonomiska storstädning” i bolaget, ni vet den som många pratar om men som få gör. Eller att diskutera de expansionsplaner som en annan ägarledare står inför det kommande året.